I ledaren "När det inte är sakfrågan som styr" kritiserar Fellman ett kommunalt beslut ångående kommunens frivilliga räddningstjänst. Frivilligkårer verkar väcka ont blod hos Fellman eftersom det inte är första gången hon ger sig på att kritisera en verksamhet som bygger på att det finns människor som helt frivilligt ställer upp när det behövs.
Ok, det finns fog för kritik hur kommunen har skött det här ärendet, man kan ha en åsikt om att beslutsunderlaget har brister. Men det är inte det som brister i Fellmans argumentation, det är när hon börjar jämföra äpplen med päron som man inser vad det verkliga syftet med ledare är.
Saken i korthet: Hammarlands kommun har ett samarbetsavtal med andra landskommuner gällande räddningstjänsten. På en förfrågan har man tagit ställning till ett förslag att inleda ett samarbetsavtal med räddningsverket istället. Till detta har Hammarlands kommun tackat nej, brandkåren vill inte byta samarbetspartner.
Nu anser Fellman tydligen att detta skall vara fullt jämförbart med att kommunen tagit beslut om att flytta den lagstadgade eftisverksamheten som bedrivs i två av kommunens hyreslägenheter till kommunens skola, Fellman dristar sig tom. att kalla det ett "parallellfall".
I ena fallet handlar det om att flytta en verksamhet till andra lokaler, i det andra fallet om att fundamentalt ändra förutsättningarna för en verksamhet, vilka paralleller finns i det?
Hade frågan gällt att flytta branddepån från Kattby till andra lokaler i skolan i Näfsby så hade det varit ett parallellfall. Men nu var frågan om den frivilliga räddningstjänsten var villig att säga upp ett fungerande avtal med Räddningsområde Ålands landskommuner för att istället inleda ett samarbetsavtal med en annan part.
Att göra så skulle resultera i att Hammarlands FBK tvingats att göra omfattande omorganiseringar i sin operativa verksamhet. Allt från beredskapstider och minimistyrka för uttryckning till vilka faktiska resurser man skall ha tillgång till i räddningsverksamheten. För operativt skulle ett nytt samarbete för Hammarlands kommun och dess innevånare innebära en nedgradering. Som det fungerar idag har Hammarland tre grannkommuner vilkas räddningsenheter uppgår till inte mindre än fyra brandkårer vilka huserar i fem depåer och dessa kan när så behövs rulla in i Hammarland från tre olika väderstreck. Detta att jämföra med Mariehamns räddningsverks insatsväg som är längre och vars faktiska resurser inte kan sättas i paritet med dessa landsortskårers. Den som är någorlunda insatt i räddningsarbete inser snabbt att bara det här är skäl nog att stanna kvar i det samarbete man bedriver idag.
"Kan det vara så att det är skillnad på brandkårer och barn? Att förutfattade meningar och gamla maktstrukturer styr besluten, och att en brandkårsgubbe alltid toppar tanterna på fritids?"
Och där kom det verkliga syftet med Fellmans ledare, att påtala "maktstrukturer" De här "maktstrukturerna" eller patriarkatet som det också kallas är en konstruktion påhittad av den feministiska ideologin i syfte att polarisera, demonisera och kollektivt skuldbelägga en utvald grupp i samhället, männen.
Och för att leda sina konspirationsteorier om patriarkatets exisistens i bevis så gör man snart sagt varje fråga till en könsfråga, oavsett. Det har tom. gått så längt att man kommit fram till att snöröjningen är ett bevis på kvinnoförtryck. Hur kan det vara så frågar sig de som har ett IQ större än sitt skonummer. Tja, svaret är väldigt enkelt, snöröjarna har inte genomgått genusutbildning!
Att fråga om en brandkårsgubbe alltid toppar tanterna på fritids är ren sexism baserat på gamla könsroller, något som särskilt feminister anser skall bekämpas. De frivilliga brandkårerna består av såväl män som kvinnor, även barn deltar i frivilligkårernas verksamhet. Och ve och fasa, det jobbar män på fritids också!
Att ställa "brandkårsgubbar" mot "tanter på fritids" är lika sexistiskt som att häva ur sig att "kärringar kan inte köra bil". Enda skillnaden är att det första verkar politiskt korrekt, det andra är det inte...
2 kommentarer:
Hej bästa bloggare! Vi var flera i Hammarlands FBK som tog illa vid oss av Nina Fellmans raljerande om vår kår. Jag har en insändare färdigskriven men det blev inte av att konfrontera Fellman med denna eftersom det fanns åsikter om att det var bättre att tiga ihjäl eländet, eftersom Nina Fellman tydligen hyser agg mot Hammarlands kommun.
Som du säger var detta långt ifrån första gången som FBK fick en släng av den Fellmanska sleven. Värsta bottennappet var i mitt tycke när hon graderade kårernas arbete för juniorerna som endast lite bättre än kattskit. Jag känner att jag snart inte tål mera av denna sexistiska skit. Med mycket vänliga hälsningar. Owe Laine, sekreterare och fd "brandgubbe" i HFBK
Hej Owe!
Roligt att du läst mitt inlägg, jag är också gammal "skitig brandkårist", numera dock fd men du är inte helt obekant för mig, vi har nog träffats inom brankis vid några tillfällen.
Jag anser det näst intill omöjligt att kunna bemöta Fellmans utfall i tidningens kommentarsspalt, minns att jag vid ett tillfälle när hon ondgjorde sig över de dyra brandbilarna som finansierats med skattemedel att jag mycket sakligt bemötte kritiken genom att förklara att FBK kan söka bidrag precis som alla andra föreningar, att fordon delfinansieras genom Brandskyddsfonden, att FBK själva delfinansierar sin verksameht genom sponsorering från företag och donationer från privatpersoner.
Den kommentaren försvann i tomma intet och vete katten vart den tog vägen men en sak är jag säker på. skulle du en dag råka hitta Fribergs gurkorna så tror jag min kommentar finns där i närheten!
Skicka en kommentar