Aj!

Aj!
Aj som fan! Varför såg jag inte den komma?

torsdag 30 oktober 2014

Skolflyktingarna som lever i exil är ett faktum

Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) har presenterat statistik om grundskolan 2014. Förutom att vi kan läsa om hur många skolelever vi har kan man också notera att antalet skolelever som ges hemundervisning har mer än fördubblats på ett år. Hösterminen 2014 är det 18 elever som ges hemundervisning i 9 olika kommuner och majoriteten av dem är pojkar. Och då kan man fråga sig varför hemundervisningen ökar.

En stor bidragande orsak till den ökande hemundervisningen är inflyttning från Sverige och när man läser tidningsartiklar om de familjer som väljer att flytta till Åland för att kunna ge sina barn möjligheten att undervisas hemma är det ganska starka ord som används för att beskriva deras beslut. Man talar om "flykten från Sverige", "de är skolflyktingar" eller "de lever i exil". Och med så här dramatiska beskrivningar är det ju lätt att man undrar vad det är för stollar som agerar så här, det låter ju ganska dramatiskt att tala om flykt och exil. Men läser man artiklarna (de är ganska lätta att hitta med Google, "hemundervisning Åland" ger många träffar) så inser man snart att de här människorna som väljer att flytta inte är så stolliga i alla fall. De familjer som väljer att flytta och väljer hemundervisning har flera saker gemensamt, bland annat uttrycker man ofta ett missnöje eller till och med en misstro mot det svenska Skolverket. Och man anger ofta sina egna dåliga erfarenheter av skolan som orsak till varför man vill hemundervisa sina barn.

Nästa fråga man ställer sig är då, hur i helsike kan det vara så här? Vad är det som har gått snett när föräldrar tar till så drastiska åtgärder att man flyr landet för att kunna ge sina barn en undervisningsform man känner sig någorlunda bekväm med? Är det så att skolans primära uppgift, att lära ut kunskap, inte längre är den primära uppgiften? Och är det så att den ersatts och att den primära uppgiften allt mera har blivit att ge eleverna "rätt" värdegrund?

Läser man "Skolverket bedriver politisk indoktrinering  Nationellt prov i svenska, årskurs 9, VT13" på Genusdebatten så förstärks känslan av att så är fallet. Artikelförfattaren ifrågasätter varför värdegrunder och genustänk tycks vara det primära i ett nationellt prov där muntlig förmåga, läsförståelse och skriftlig förmåga är det man vill undersöka. Kort sagt, istället för att ta reda på om eleverna fattar svenska vill man försäkra sig om att de har rätt genustänk. Och "rätt genustänk" betyder i praktiken att pojkar känner sig åsidosatta och överkörda, en elev uttryckte sig så här om provet:
"KILLAR ÄR BARA BRA OM DE BETER SIG SOM TJEJER!" 
Nu överdramatiserade han väl lite, så farligt kan det väl inte vara? Nej tyvärr, hans reaktion var fullt normal. I provet kunde man också se denna bild, den hade ingen relevans i sammanhanget men likt förbannat fanns den där:

Rent trams som inte har någon som helst relevans till provet.
Bilden är stulen från Genusdebatten

 Sammanfattningsvis, hemundervisningen på Åland ökar på grund av att familjer som önskar att ge sina barn hemundervisning väljer att flytta hit.
 Och läser man ÅSUB's statistik så ser man att pojkarna är i majoritet av de elever som ges hemundervisning. Slump eller samband?

onsdag 29 oktober 2014

Utökat självmord sett ur ett genusperspektiv har alltid 100% manliga förövare!

En tragedi inträffade i Norra Savolax i söndags kväll när en förälder bestämde sig för att ta sig själv och sina tre barn av daga genom att frontalkrocka sin bil mot en buss.
Lyckligtvis är den här typen av familjetragedier ovanliga i Finland. Enligt överläkare Hannu Lauerma, ansvarig för Psykiatriska sjukhuset för fängelser, har denna typ av familjemord halverats sedan femtiotalet. Och enligt samma överläkare rör det sig om en manlig förövare i 60 procent av fallen.

Med detta kan man ju utesluta att familjemord (eller utökat självmord som det också kallas) skulle vara en destruktiv maskulinitetsnorm?

Men låt oss se saken ur ett genusperspektiv.
Om sex av tio gärningsmän i de här fallen är män så borde ju rimligtvis fyra av tio vara kvinnor. Och ser man differensen mellan könen procentuellt så är en manlig förövare tjugo procent vanligare än en kvinnlig. Men låt oss studera differensen mellan könen ytterligare. Dessa tjugo procent som är överskottet när man kvittat antalet kvinnliga förövare mot manliga består de facto till hundra procent av manliga förövare. Och eftersom det går att få ett utfall där förövaren alltid är en man så bevisar detta att denna typ av våld är en destruktiv maskulinitetsnorm, vi kan alltså tala om en familjemordskultur bland män.

I nyhetsbevakningen av det enskilda fallet med en kvinnlig förövare har man förminskat detta faktum och gett en felaktig bild av att kvinnor kan vara i stort sett lika destruktiva som män. Följaktligen förminskar man också det våld män utövar mot kvinnor.

Visst är det hemskt när media väljer att återspegla verkligheten precis som den är istället för att diktera den? Visst är det hemskt när media inte sätter saker i ett rätt genusperspektiv? Och tänk vilka konsekvenser ett sådant förfarande kan få! Tänk på alla skattemiljoner som betalas ut till "bekämpandet av mäns våld mot kvinnor" och till diverse stolleprojekt och genusforskning. Tänk om dessa pengar nu istället omfördelas så de satsas på att bekämpa våld i nära relationer istället. Eller till forskning som också berör de problem och orättvisor som drabbar pojkar och män. Hemska tanke?
Så fan heller, ingen skulle bli gladare än jag!

fredag 24 oktober 2014

Män som mår dåligt har fan i mig bara sig själva att skylla!

Misandriblaskan Nya Åland levererar mera skit i fläktarna i dagens Nya Åland. Och som vanligt är det Nina Fellman som i ledarspalten står för misandrin. Ledarredaktören har läst statistik och vi läsare blir upplysta om det verkliga samhällsproblemet, nämligen männen.
Att Fellman läser statistiken som fan läser bibeln råder det ingen tvekan om men det hela blir ju lite komiskt när man kan läsa följande:
"Att läsa statistik så att man begriper det borde vara en obligatorisk del av all skolundervisning, för de flesta vanliga människor faktiskt viktigare än hur statistiken produceras."
Så vad är det då vi vanliga döda inte begriper som behöver förklaras av tredje statsmakten? Att de förklaringsmodeller som anges om till exempel mäns och kvinnors löneskillnader egentligen är härskarmetoder (eftersom fakta och logik anses vara bevis på könsmaktsordningen) och att man bör läsa statistik sett ur ett genusperspektiv? För det är det absolut effektivaste sättet att läsa statistik som fan läser bibeln, utan tvekan. Skall vi verkligen lära ut sådant skit till våra skolelever? Nej tack!
"En helhet som framträder ur massan av data är hur dåligt män i vårt samhälle faktiskt mår och hur illa de sköter om sig själva." 
Att likt victimblaming (där offer för våldtäkt skuldbeläggs) förklara mäns mående med att det förorsakats av dem själva vittnar om en ganska vidrig människosyn hos ledarskribenten. Ursäkta att jag ens frågar men anger källan (ÅSUB) faktiskt en förklaringsmodell om mäns mående som anger att män är dåliga på att ta hand om sig själva? Eller var det genusperspektivet som skämtade aprillo med ledarskribenten?

Misandrin går allt mer som en röd tråd genom vår samhällsstruktur, mycket tack vare feminismen. För mäns mående påverkas redan i skolan. Skolans primära uppgift, att förmedla kunskap, har bytts ut mot att förmedla en "jämställd", alltså feministisk, värdegrund. Utbildningsplanen har anpassats till att gynna flickor och de pojkar som inte anpassar sig ses som ett problem. Man blundar för det faktum att skolan utgör en antipojkkultur och de konsekvenser det innebär. Istället talar man om (victimblaming) pojkars antipluggkultur. Finland som låg i topp i förra PISA-mätningen har halkat efter betänkligt. Och en faktor som mycket väl kan ha påverkat resultaten i negativ riktning är att det finska skolväsendet öppet erkänt att man inte varit lika bra på genuspedagogik som föregångslandet Sverige men man har lovat att man ska ändra på det. Och tja, resultatet lät ju inte vänta på sig?

Pojkar är en mindre (och yngre) version av män, alltså är de överordnade! Och eftersom män är överordnade kan de inte utsättas för mobbning heller. Bra skit på det är Toklandets blogginlägg från igår, Friends projektledare skriver i en tweet att pojkar är överordnade och kan därför inte mobbas!

Unga män mår sämst och toppar självmordsstatistiken men varför bry sig, vi har nu fått förklarat för oss att de har sig själva att skylla, de föddes ju som pojkar...
"Män begår majoriteten av alla brott. (74,6 % av alla egendomsbrott, 83,2 % av alla brott mot liv och hälsa, 86,6 av alla brott mot samhället, 85,8 % av alla trafikbrott)."
Detta påstående är ren lögn! Procenttalen redovisar inte alla brott, de visar statistik över lagförda brott och det är en viss skillnad. Eller en jävla skillnad för att uttrycka det på dålig franska. Alla brott som begås lagförs inte, kvinnors våld i nära relationer torde vara det lagbrott som har det största mörkertalet eftersom flera oberoende undersökningar visar att kvinnor är nästan lika våldsbenägna som män i sina nära relationer, både mot sina partners som sina barn. Men nu bortsåg jag från att statistik skall ses ur ett genusperspektiv och då blir ju naturligtvis de lagförda brotten det samma som alla brott...

Den dagen sjukvården kan erbjuda män lika bra förebyggande sjukvård för prostatacancer som den gör för att förebygga tex. bröstcancer för kvinnor (även om även män kan drabbas av detta) kanske också mäns medelålder ökar. Men varför ödsla pengar på förebyggande sjukvård för män, de tar så illa hand om sig själva så de har bara sig själva att skylla den dagen prostatacancern kommer som ett brev på posten...

Jag vill dock rikta en stor eloge till Ålands cancerförening som gått mot strömmen, de har istället för den sedvanliga och politiskt korrekta Rosa Bandet-kampanjen valt att satsa på en Rosa-Blå Bandet kampanj. För man har tydligen insett något som övriga missat, att cancer oavsett det drabbar män eller kvinnor drabbar alla lika hårt.

Och den dagen våra makthavare ens tänker tanken att vidta åtgärder för att arbetsmiljön för de som har de tyngsta och farligaste jobben, i huvudsak män, förbättras kanske också statistiken för arbetsrelaterade olycks- och dödsfall som då kan visa något muntrare siffror.
Men sett ur ett genusperspektiv, män som ramlar ned från taket på jobbet har visst bara sig själva att skylla?


Män är överordnade och därför blir det ju extra kul att håna män som misshandlats av kvinnor!

Och den dagen våra makthavare uppmärksammar det våld som män utsätts för, inte bara det gaturelaterade våldet utan också det våld de utsätts för av sina partners kanske mäns psykiska hälsa visar andra siffror i statistiken. Minns någon den Sahlgrenska rapporten som  presenterades för drygt ett år sedan? Om svaret är nej så är jag inte förvånad för man lade locket på ganska omgående. Av den enkla anledningen att det fanns risk att våldet mot kvinnor skulle förminskas om det med allt för stor tydlighet framkom att män utsätts för våld i nära relationer i nästan samma omfattning. Och män som får stryk av sina flickvänner/sambos/fruar har i ett genusperspektiv bara sig själva att skylla eller hur?
"Vad ska vi dra för slutsatser av detta? Att rikedom inte föder lycka? Att det är bättre att inte ha makt? Eller möjligen, möjligen att mansrollen ställer krav på männen som är orimliga att möta, och som får negativa konsekvenser för mäns hälsa och välmående."
Mannen som sliter ut ryggen i latrintömningen, exakt vilka rikedomar har han som gör honom så olycklig? Eller asfaltsläggaren som har en dålig dag på jobbet och får sina tår krossade, vilken makt hade han kunnat utöva så det aldrig hade hänt?
Hur kan man på fullaste allvar tro att det är mansrollen som ställer krav på mannen att han som pojke skall ses som ett problem i skolan, att han som vuxen ska ta de farligaste och tyngsta jobben, att han inte ska ha rätt till samma förebyggande sjukvård som kvinnor har eller omfattas av samma lagstiftning och att han skall acceptera att det våld han utsätts för skall förminskas och tystas ned?

Skyddsvärde, enskild vårdnad, kvoteringar, specialanpassad skolgång, straffrabatt.........


Det är inte ens fråga om krav utan det är vad som förväntas av männen. Av kvinnorna. Männen förväntas ta skiten utan att gnälla men det är inget som män i allmänhet önskar sig. Men eftersom könmaktsordningen överordnat männen så är det rätt åt männen när de får ta de hårdaste smällarna. För vi får inte glömma att det alltid är de underordnade kvinnorna som är offren och som det är mest synd om. När män dör på jobbet får vi inte glömma att det är mest synd om kvinnorna som mist sin familjeförsörjare. Tror man på fullaste allvar att en könsmaktsordning vars syfte är att förtrycka kvinnor skulle acceptera något sådant? Javisst gör man det för den så kallade könsmaktsordningen är inget annat än ett stort hittepå som man fritt formar och filtrerar genom genusglasögon och astrologi genusforskning, allt efter dagsformen eller i vilket sammanhang man vill skuldbelägga och demonisera män.
"Det finns så många pappor som kommer till insikt om könsmaktordning och ojämställdhet när de får döttrar."
Ja, vissa kommer till insikt när de finner Jesus, andra när de viker sig för feministideologin. Det finns ett bra ord för de här papporna, nämligen "curlingförälder". För enligt feminismens läror skall de uppfostra sina flickor att de är underordnade. Därför behöver hela samhället anpassas efter deras behov, de skall genom lagstiftningar och kvoteringar slussas genom utbildningar in i arbetslivet och upp på samhällstoppen. För de kan inte själva, för att könsmaktsordningen! Bara jag som tycker att det är konstigt med pappor som har en sådan kvinnosyn?
Barnen blir totalt söndercurlade och det är samhället som ges ansvaret att ta över curlandet efter föräldrarna. För det är ganska uppenbart att majoriteten av radikalfeministerna består av söndercurlade personer, det är ju alltid någon annans (männens) fel och det är alltid någon annan (männen) som ska reda upp skiten de själva hamnat i eller lämnat efter sig. För de är ju underordnade mähän som saknar alla intentioner att klara sig själva. Allt enligt feminismens offermentalitet.
 "Det statistiken visar är att det är föräldrar som får pojkar som borde vara mer angelägna att ändra på förutsättningarna för framtiden."
Helt korrekt och det finns två vägar att gå. Antingen kan man acceptera konsekvenserna av att pojkarna kommer att diskrimineras och ses som ett problem redan från dag ett i förskolan. Eller så kan man var de goda förebilder, såväl manliga som kvinnliga, som barn behöver och på det sättet hjälpa pojkarna att ta skiten de utsätts för med jämnmod. Och naturligtvis kan man använda sig av sin medborgerliga rättighet att rösta och se till att rösterna hamnar hos de politiker som sätter jämställdhet framför den ideologiska feminismen.

Om man summerar dagens ledare så inser man att det är samma skit i samma gamla fläktar. Det spelar liksom ingen roll, med hjälp av läran om kvinnors förträfflighet genusforskning kan man göra precis vad som helst till en könsfråga. Jag väntar med spänning att få läsa om de senaste rönen som kanske är "bensinmacksmaktsordningen" (kvinnor tankar miljövänlig metanolbensin, män tankar skitig diesel) eller kanske blir det "snabbköpsmaktsordningen" (kvinnor handlar ekologiska och KRAV-märkta produkter, män handlar onyttiga halvfabrikat). Den senaste veckan har det blossat upp en hetsig debatt om gamingkulturen. Och i vanlig ordning är det männen, eller kanske i det här fallet pojkar och yngre män, som är målet för demonisering och skuldbeläggning. Och de som redan varit inne och snokat på Toklandets blogg genom länken ovan och vill läsa mer om gamingdebatten för att kanske få en uppfattning om vad det egentligen handlar om rekommenderar jag att också läsa dagens inlägg från Toklandet.






lördag 4 oktober 2014

Och åter igen, feminism är inte det samma som jämställdhet!

Nu har man i vårt västra grannland tillsatt sin första feministiska regering. Nu tänker jag inte lägga mig i en suverän stats inre angelägenheter men jag säger lycka till med det, ett totalhaveri är alltid ett totalhaveri även om det orsakas av ett genusperspektiv...

Och självklart anser våra lokaltidningar att detta är ett jättebra tillfälle att surfa på feministvågen och i ledaren Man får vara feminist precis som man vill dikterar man åter igen sanningen för oss godtrogna läsare. Tycker du att kvinnor och män är lika mycket värda så är du feminist och frågor på det? Ja, jag har en fråga på det, när har feminismen någonsin ansett att män är värda något över huvud taget?

"Tycker du att män ska få vara män på olika sätt, inte bara enligt de normer vi varit vana med, och att det gäller kvinnor också?"
Självklart skall män få vara män på olika sätt. Så länge män inte är vita, heterosexuella eller medelålders så får de vara precis som de vill. Allt enligt feminismens läror. För just vita heterosexuella medelålders män är roten till precis allt ont här i världen enligt feminismen. Och det spelar ingen roll att det finns människor som vet att så är inte fallet, att det finns människor som med forskningsresultat och vetenskaplig källkritik kan bevisa att feminismen är totalt ute i det blå. Men de som inte håller med om feminismens förträfflighet och feminism som den enda rätta tron är Breivikare, kvinnohatare, rasister och anhängare av våldtäktskulturer. Genom att smäda och håna meningsmotståndare istället för att angripa argumenten och genom att dra offerkoftakortet så kan polariseringen och skuldbeläggandet av särskilt utpekade grupper i samhället fortgå, dag efter dag efter vecka efter år... Så det blir mera jämställt! För att alla är lika värda? För att könsmaktsordningen?

Att streammedia på falska grunder utmålar feminism som något som skulle ha med jämställdhet eller människors lika värde att göra kan jämföras med en gammal sönderrostad bil som man spacklar över för att rosthålen inte skall synas. Men det spelar ingen roll hur mycket man spacklar, efter ett tag är rosten tillbaka och det spelar ingen roll hur mycket kylarvatten man fyller på, så länge det är hål i kylaren så rinner den tom. Och har man en gammal bil som drar 0,2 liter olja per mil får man fylla på där också ett par gånger i veckan, annars lär det hända grejer.
Så när dagen kommer att det är dags för bilbesiktning gör besiktningsmannen det enda rätta, din bil får spansk flagg och bogseras till skrotgården. Allt annat vore tjänstefel!

Men tänk då ett annat scenario. Du kommer till den årliga besiktningen med en gammal rishög vars avgasvärden kan jämföras med ett större kolkraftverk, bromsverkan är i det närmaste obefintligt och rosthålen så stora att man kan slänga hatten genom dem. Och när du står där och tänker att nu är det kört så säger besiktningsmannen till dig att bilen är godkänd och det är bara att tuta och köra (även om signalhornet varit trasigt det senaste halvåret). Och när du undrar hur det kan vara möjligt så får du veta att det är nya direktiv som gäller. Enligt en ny lagstiftning så behöver inte din bil uppfylla varken säkerhetskrav eller miljökrav längre. Enligt de nya direktiven så räcker det att du tar bilen till besiktning för egen maskin för att den skall bli godkänd, allt enligt lagändringen. Så ha en bra dag och kör försiktigt! Och när du berättar detta för din granne så får du veta att hans nästan nya och synnerligen välvårdade Volvo fick underkänt. För att den hade fel färg, vita bilar är enligt de nya direktiven inte längre tillåtna...

Det är ungefär det som händer i vårt västra grannland just nu. Man har skapat en norm som helt enkelt inte går att applicera i samhället därför att lagstiftningen sätter hinder för det. Så istället för att anpassa normen så att den uppfyller lagstiftningen så anpassas lagarna till att passa normen.
En norm som till stora delar uppbärs och förankras av tredje statsmakten, media.

Och i Sovjet var alla medborgare kommunister på 80-talet. Inte för att de ville utan för att de vågade inget annat...



onsdag 1 oktober 2014

Lägesrapport från nätdejtingträsket

Som singel kan nätdejting vara ett alternativ om man söker en kvinna som man eventuellt kan tänka sig att leva resten av sitt liv med. Eller, så är väl tanken i alla fall?
Så man fyller i ett medlemformulär så omsorgsfullt man bara kan, man bemödar sig att skriva en presentation som ger en bra beskrivning av sig själv och man lyckas efter mycket om och men hitta ett foto av sig själv som a) man lyckades ta utan att kameran gick sönder på grund av ens gräsliga utseende, b) ger ett någorlunda rättvist intryck av ens gräsliga utseende avseende vinkel, slutartid och skärpa. Och sedan börjar man förväntansfullt att klicka runt lite bland andra profiler.

Efter 5 minuter damp det första mailet ned, det lydde kort och gott: "Foto?". Nu är det så att många sajter inte publicerar de foton man laddar upp till sin profil före de förhandsgranskats och det är något vi kanske skall vara tacksamma över. Och medan fotot/fotona granskas visas ingen profilbild, bara en siluett och en text som anger att fotot är under granskning. Men regel nummer ett i dejtingvärlden är, våga inte visa dig här utan ett foto av dig själv! Och regler är regler, att man snällt måste vänta att se fotot tills en vänlig admin visar det dåliga omdömet att publicera ens gräsliga nuna är absolut ingen ursäkt! Det SKALL vara foto! Och att det inte står någonstans i medlemsavtalet att man inte får titta på andras profiler utan ett foto i sin egen profil är heller ingen ursäkt. Och förvisso, att ha ett foto i sin profil är väl inte för mycket begärt i dagens digitaliserade värld där till och med kylskåpen är uppkopplade mot internet och kamera tycks vara standard i varenda äggklocka. Men snälla tjejer, ge åtminstone admin en chans att göra sitt jobb innan ni börjar klaga.

När man sedan fått sitt foto godkänt och publicerat och man kan kolla profiler utan att få ilskna mail om saknade foton märker man ganska snart att många presentationer följer ett visst mönster. Regel nummer ett påtalas så gott som alltid. Inget foto = inget svar, punkt. Lite kuriosa dock, ofta har de som kräver foto ganska många bilder i sina album. Förutom en (en enda) uschlig selfie som är för mörk eller saknar ordentlig skärpa har de bilder på allt möjligt som sina katter eller hundar, på glassen de åt förra veckan eller nåt annat helt ovidkommande. Fine with me men om katterna, hundarna, glassen eller allt annat ovidkommande går att fota med perfekta ljusförhållanden och skärpa, varför klarar ni inte av att ta ett porträttfoto som gör det möjligt att åtminstone få en uppfattning om hur ni eventuellt ser ut? Inte för att jag tycker att utseende är så jätteviktigt men när man ser dessa mediokra selfies så börjar man nästan ana en konspirationsteori som bygger på att kameratillverkarna lägger in ett mikrochips i kamerorna som gör det omöjligt för kvinnor att ta selfies med ordentlig skärpa...

 I många presentationer gör man klart vad man INTE söker och vilka förbehåll man har på dem som vill ta kontakt. Medeltalet ligger på cirka 14 förbehåll per profil, de vanligaste förbehållen gäller rökning/alkohol, max antal timmar soffsittning per dygn eller krav på att man skall sakna all förmåga att tycka och tänka själv, till de ovanligare hör att man har minst diplomingenjörsexamen, en mille på banken eller sommarstuga på Bahamas. Har man fler en ett av de tre sista alternativen är det ett litet plus i kanten, har man inget av dem uppmanas man att lämna profilen och söka vidare någon annanstans...

 Det är nu det börjar bli lite svettigt fast man klarat regel nummer ett, det där med fotot. Man blir helt enkelt tvungen att göra en checklista. Har jag någon gång gått mot röd gubbe? Nej, check. Kan jag såga av ett bräde utan att blöda? Ja, check. Och så där håller man på tills man äntligen anser att man klarat normerna och kvalificerat sig för att skriva ett mail. För det är jag som man som skall ta kontakt. Det är nämligen regel nummer två. Kvinnor gör klart vad de önskar och sedan är det upp till oss män att kvalificera oss. Och första kvalificeringsheatet går ut på att skriva ett mail till kvinnor som agerar panelhönor. Sådana är reglerna fast det inte står ett jota om det i medlemsavtalet.
Så när man skickat ett mail (som måste innehålla minst 5000 tecken för att ens bli öppnat) kan man bara hoppas på det bästa, att man får någon slags respons. Men det kan man tokglömma för man kommer inte att få något svar. Trots att man följt regel nummer ett och två, uppfyllt alla jävla normer inklusive den att inte skriva om sig själv i tredje person så är skit och ingenting det man får tillbaka. Man får inte ens ett "tack för ditt mail", man blir helt enkelt totaldissad.

Och när man inser att man är totalrökt finner man plötsligt att det dimper ned mail i lådan och för ett ögonblick tänds ett litet hopp om att det kanske finns någon kvinna där ute någonstans som ändå vill ha att göra med en annan stackare. Men det hoppet får man brutalt utbankat ur skallen för mailen som droppar in brukar lyda ungefär så här:
"Hörru din jäkla snuskhummer! Jag vet minsann att under de två senaste veckorna har du besökt min profil minst fyra gånger! Jag skall anmäla dig för stalking ditt jävla miffo, håll dig borta från mig och min profil din jävla sexualdåre!"
Så var det med det. Man har alltså öppnat någons profil några gånger för mycket. Man har följt regel nummer ett men struntat i att fullfölja regel nummer två med allt den innebär och för det hotas man alltså att bli anmäld och avstängd. För regel nummer tre säger att har man öppnat en profil så många gånger under så kort tid så måste man bevisa att man är seriös och det gör man enligt regel nummer två...
När man hållit på så här ett tag så inser man varför så många män väljer singellivet och varför så många kvinnor förblir singlar, trots att de önskar något annat.

Men det som stör mig mest är nog alla dessa skogspromenader! Att gilla skogspromenader är regel nummer fyra. Nämner du inte skogspromenader i din profil så har du inget på en dejtingsajt att göra över huvud taget. Skogspromenader is the shit helt enkelt! Nu är det så här, de som talar så varmt om skogspromenader vet inte ett skit vad de snackar om. Jag vet vad skogspromenader handlar om och jag vet att ingen normalt funtad människa frivilligt ger sig ut på skogspromenad. Under min sejour i medborgarbrandkåren fick jag lära mig allt som är värt att veta om skogspromenader. Jag har släpat slang hundratals meter genom skogsterräng vid skogsbränder. Jag har gått mil efter mil i skogen i skallgångskedjor. I skogen är det snårigt och jävligt, skogen är full med mygg och andra småkryp som gör allt för att hitta in under kläderna på en. Man tvingas forcera buskage och undervegetation som river i kläder, ansikte och händer. Man snubblar över nedfallna trädgrenar och sten som sticker upp ur marken. Och efter skymningen ser man knappt ett skit eftersom batterierna i ficklampan alltid tycks vara på upphällningen men likt förbannat stretar man vidare på dessa "skogspromenader". Och under alla dessa skallgångar har vi aldrig, jag upprepar aldrig, sökt någon som gått vilse på en "skogspromenad", det har varit fråga om helt andra grejer. Och vi har aldrig heller sett eller mött någon som varit ute på skogspromenad. För ingen vettig människa går ut i skogen, det är vidriga förhållanden som råder där. Ja förutom halvtokiga brandkårister då som går skallgång. Men jag kan garantera att ingen, varken kvinna som man av dessa, uppskattar det. Så vill du göra ett seriöst intryck på mig på en dejtingsajt, glöm den där jävla skogspromenaden!

Vad klagar ni på? Bilden föreställer ju mig på min skogspromenad!


När man som sagt varit med ett tag och kommit till insikt så börjar man överväga om man helt enkelt skall avsluta sitt medlemskap och ta hand om sitt blodtryck istället. För man inser att hela köret med förbehåll och krav på egenskaper och långa mail bara är en rökridå. För allt hänger på regel nummer ett, fotot och utseendet. Och är man inte tillräckligt snygg så åker man ut, alltså är dejtingsajter helt enkelt inget för mig med ett utseende som mest påminner om en bulgarisk tågolycka...

Men kanske det finns någon singelkvinna där ute som läser min blogg som är sugen på en date? I så fall kan du anmäla ditt intresse i en kommentar. Jaså inte? Nähej jag tänkte väl det, jag gillar ju inte skogspromenader....