Skit i jämställdheten nu, lagförslag ska ge lika utfall!

Förslaget till ny lag om hemvårdsstöd sågas av socialnämnden i Mariehamn. Nya Åland hakar på och på ledarplats sågas förslaget en gång till. Kritiken handlar till största delen om att lagförlaget inte leder till ett lika utfall och med det har man ett jämställdhetproblem.

Tänk om vi en gång för alla kunde reda ut vad jämställdhet betyder? För det är inte jämställt när alla väljer lika. Jämställdhet betyder att alla, oavsett kön, skall ges samma möjligheter men det betyder inte per någon sorts automatik att alla ska välja lika. Det betyder att man ska få möjligheten att välja själv! Frågor på det?
Föräldrar skall själva välja om de vill satsa på en yrkeskarriär eller familjekarriär. Och det utan att någon är där med pekpinnar och försöker styra föräldrarna med lagar och förordningar. Det fria valet ska inte vara villkorat med ett lika utfall, sen får socialnämnder och ledarskribenter tycka vad de vill om det.

Varför ska föräldrar tvingas slå knut på sig själva bara för att uppfylla en nästan pervers dröm hos jämställdhetsivrare att jämställdhet har man inte förrän utfallet är lika? Om man höjer hemvårdsstödet i syfte att locka fler pappor att stanna hemma så motiverar det självklart också mammor att stanna hemma i lika stor grad. Av den enkla anledningen att det blir attraktivare att vara vårdledig. Då ska väl föräldrarna ha rätt att gör det valet, det är ju deras eget.

 

 

Stapeldiagrammet, som jag snott av bloggaren Ekvalist, visar EU-kommissionens statistik på hur nöjda EU-medborgarna är över sin livssituaton. Frågan man ställde var "overall, how satisfied are you with your life these days"? De nordiska länderna toppar i många avseenden och hör och häpna, inkomsterna var inte avgörande för att få människor att känna sig nöjda med livet.

"In 2013, the highest average rating of life satisfaction in the EU was to be found among the population reporting a very good health condition (7.9/10). Factors such as financial situation (an average of 7.5 among the population in the highest income tercile), and social relations (an average of 7.2 among the population having someone to rely on in case of need as well as among people living in households with dependent children) also appeared to be significant in influencing life satisfaction, albeit less so than health."

Hälsa och sociala relationer värderades alltså väldigt högt av medborgarna. Borde då inte exakt de faktorerna vara de mest styrande i ett lagförslag? Sågningen gäller ju främst de ekonomiska aspekterna och argumenten är de vanliga draporna om kvinnor som tvingas att ta det största ansvaret för barnen. De tvingas alltså, trots att de gjort egna val?  Om man nu inte har de ekonomiska förutsättningarna att dela föräldraledigheten jämt så beror det också på egna val. Man valde huslånet, billånet för att ha råd med två bilar, man valde själva att skaffa segelbåt och sommarvilla och man har själva valt att man vill åka på två veckors semester till Thailand varje vinter. Man har, genom egna val, skaffat en livsstandard som kräver en viss inkomst och en konsekvens av det kan bli den att den förälder som har den högsta inkomsten får välja att vara mindre hemma med barnen. Men likt förbannat är det egna val, ingen jävel har tvingat någon att köpa segelbåt!

Konsekvensen av att lagstifta in ett tvång kan mycket väl bli att människor gör andra val, att man helt enkelt skippar föräldraskapet helt och hållet för att kunna bibehålla sin levnadsstandard. Kort fråga till socialnämnder och ledarskribenter och alla andra sågande parter, vill ni att syftet med en ny lagstiftning hellre blir att folkmängden minskar?
Om inte, låt då folk få göra sina egna val!